🔖 Huset var odsligt och tomt. Kylan trangde in i alla vrar. En tunn hinna av is hade bildats i badkaret. Hon hade borjat anta en latt blaaktig ton. Han tyckte att hon sag ut som en prinsessa dar hon lag. En isprinsessa. Golvet han satt pa var iskallt, men kylan bekymrade honom inte. Han strackte ut handen och rorde vid henne. Blodet pa hennes handleder hade for lange sedan stelnat. Karleken till henne hade aldrig varit starkare. Han smekte hennes arm, som om han smekte den sjal som nu flytt kroppen. Han vande sig inte om nar han gick. Det var inte adjo, utan pa aterseende.
I debutromanen Isprinsessan forlagger Camilla Lackberg handlingen vintertid till sin hemort Fjallbacka och later morden vaxa fram ur smastadsandans samre sidor. Hon tecknar ett portratt av ett slutet samhalle dar alla, pa gott och ont, vet allt om varandra och dar det yttre skenet har stor betydelse. Nagot som under fel omstandigheter kan bli odesdigert...